Rapport från Göteborgs seriefestival 2011

(English version if you click through the photos here on flickr. V^(oo)^V)

(Foto från Blå Ställets facebooksida! Med mig och Johan Ragnarsson från Svenska Superserier.)

24-26 november ägde den allra första upplagan av Göteborgs seriefestival rum. Den hölls på Blå Stället i Angered, i väldigt fina och rymliga lokaler, dock möjligen med nackdelen att vissa borgare och rasister kanske inte vågar åka ut till de nordöstra förorterna … :op

Jag själv har bott i en av dessa förorter (Hjällbo), och gått på Angeredsgymnasiet, som är en del av samma byggnadskomplex med Blå Stället, så jag tycker att det är helt fantastiskt roligt att Marcelo Romero har tagit initiativet till en seriefestival just där!

Jag har varit med på en hel del “första upplagan någonsin” av olika festivaler, och det som de alla har haft gemensamt är att de var fullkomligt kaotiska, inga besökare kom, utom möjligen från helt fel målgrupp, och alla gjorde allt helt fel rent allmänt. Jag kommer att gnälla på en del saker här, men i jämförelse med andra festivalers första upplagor någonsin gjorde Göteborgs seriefestival bra ifrån sig.

Min blygsamma del i festivalen var dels att sälja böcker och fanzin, och dels delta i festivalens serieutställning, som hänger kvar ända tills 14 januari.

Jag fick lite hybris av att jag skulle få ställa ut grejer i Blå Ställets korridor, där alla mina “efterträdare” på gymnasiet skulle kunna läsa dem, och lade ner en massa jobb på att förbereda utställningsmaterial.

I korridoren är det jättelånga vitriner längs väggarna, vilka ju är perfekta för att ställa ut serier i långa rader så här:

Det borde jag nog ha pratat närmare om med Marcelo, så att han i sin tur kunde ha pratat om det med dem som hängde utställningen …

På torsdagskvällen skulle festivalen invigas, och när jag kom till Blå Stället under eftermiddagen för att börja förbereda saker, upptäckte jag att någon hade gått in på min hemsida och min DeviantArt och plockat ihop helt andra grejer till utställningen än vad jag hade lämnat in. (Jag hade redan anat lite diffust oråd några dagar innan när jag såg i min hemsidas besöksstatistik att någon från Angered hade kollat på alla blogginlägg med taggen “illustrationer” …)
Affischen, som jag hade gett Marcelo med kommentaren “jah, men bara om det finns extra utrymme för den” var förvisso där, och likaså tre sidor av serien jag lämnat in, ryckta ur sitt sammanhang, och en av dem på engelska (?!!?!!).

I stället för sammanhängande serier i långa rader var utställningen organiserad i “kluster”, vilket funkar bra för illustrationer och enskilda sidor, men inte för serier på flera sidor. Lite av en besvikelse med tanke på att det här skulle vara en seriefestival, inte en illustrationsfestival … *grmbl* V`(oo)´V

Och, eh, de kanske hade kunnat fråga om lov innan de ställde ut det här andra materialet? Det är faktiskt inte okej att bara gå och ta bilder från folks hemsidor och ställa ut dem offentligt, utan att fråga om lov. Så jag kände mig tvungen att vara värsta drama queen och kräva att byta ut materialet mot åtminstone en del av det som jag faktiskt hade lämnat in …

Det är inte helt optimalt för läsning att ha nio sidor i tre rader så här, men det var liksom inte läge att göra om hela utställningen from scratch … V`(oo)´V

Jag lämnade dock kvar grisbilden (från serien “Det här är mitt hem“), eftersom jag vid ett tillfälle hade sett hur en pappa och hans lille son pekade  på den och skrattade, och sa “!خنزير” V^(oo)^V

Presentationen av mig kommer dock att gå till historien som den mest bisarra text som någonsin har skrivits om mig (och jag skrev den inte ens själv!). Här har jag dokumenterat och bevarat den för kommande generationer:

Den börjar ju rätt normalt, men det andra stycket är ett helt bisarrt citat från min blogg om den senaste 24-timmarsserien jag gjorde, vilket inte har någonting alls att göra med materialet i utställningen. O_o

En kamrat som också hade blivit inbjuden att ställa ut sina serier, och kom förbi först på söndagen, upptäckte till sin förvåning att hans grejer inte fanns någonstans.
Såatteh, om det blir en utställning nästa år, kommer den nog definitivt att bli bättre! V^(oo)^;V

I alla fall, om du är i Göteborgstrakten, gå för all del och kolla på utställningen! Den hänger kvar tills 14 januari, och där finns en hel del intressant material från många olika tecknare, främst från Göteborg, men också andra delar av Sverige.

På kvällen var det dags att inviga festivalen. Detta gjordes bland annat med ett tal av Sture Hegerfors samt peruansk dans:

På fredagen var det en del workshops och presentationer, och vi serieförsäljare satte upp våra bord i korridoren på Blå Stället. Våra besökare var till största delen gymnasieelever, folk som råkade komma förbi när de var på väg till biblioteket eller något annat i Blå Stället, samt folk som jobbade på Blå Stället och var jätteglada och entusiastiska och tog bilder på oss. V^(oo)^V

De flesta gymnasieeleverna kanske mest bara undrade vad fan det var för kufar som satt där, men en del av dem kom ändå fram och kollade på våra tidningar och böcker …

Det var flera stycken attraktiva killar som stannade upp och kollade på mina grejer i utställningen! Dock lyckades jag inte få till några bra bildbevis på detta fascinerande fenomen, eftersom varje gång det hände blev jag helt sjukt nervös och hade fel inställningar på kameran och/eller darrade på handen …

Jag svär att den här killen stod där i flera minuter och läste min serie, men JUST när jag tog bilden vände han sig bort och gick vidare! Och han var inte ens en av de snyggaste!!!1

Ordbilder Media möter animefansen …

Fredag kväll pustade jag ut hemma hos min moster och mina kusiner. Jag hittade griskex i affären — “Bondgårdskex” (inte “bondagesex”) från Göteborgs kex!! V^(oo)^V

Lördag morgon började det blåsa upp till storm över västkusten …

På lördagen var all festivalaction inne i matsalen.

Max Gustafson intervjuas om sina serier och skämtteckningar.

I förgrunden syns Sebastian Ericsons vänstra hand och kaffemugg vid hans fanzinbord med den stajliga duken av sopsäckar, som passade perfekt till hans punkiga fanzin. Hans serier är tyvärr rätt okända, kanske delvis för att de inte passar in i någon av de tre dominerande genrerna på den svenska seriescenen (“Galagostilen”, “mänga” och kommersiella serier). Han har inte heller riktigt någon representation på nätet som jag kan länka till, men det ska bli ändring på det snart, sade han …

Sebastian dök upp på fredagen när vi satt i Blå Ställets korridor. Jag hade inte träffat honom förut, men det var inte svårt att gissa vem han var. Serieutställningen var uppdelad på korridoren och Kulturrummet, och jag hade sett Sebastians grejer i Kulturrummet. När han kom frågade han om utställningen i korridoren var allt, och jag svarade att de bättre tecknarna var inne i Kulturrummet. Mina egna grejer hängde i korridoren, och jag hade inte märkt att Sebastians grejer hängde både i Kulturrummet och i korridoren (i mitten på bilden här syns de i korridoren — jag undrar bara i vilken ordning det är tänkt att man ska läsa sidorna? De som hängde utställningen hade verkligen noll koll på hur man ställer ut serier …). Så mitt svar var menat som en självironisk komplimang till honom, men Sebastian trodde att hans grejer bara var i korridoren, så han blev jätteupprörd!! V^(oo)^;V

Under föredragen var sista raden alltid fullsatt, första raden helt tom! lol svenskar

Ola Skogäng intervjuas om Theos ockulta kuriositeter … Sen höll han ett föredrag om sitt skapande.

De tre grundpelarna i den mänskliga existensen enligt Ola Skogäng: sex, mat och berättelser.

Han påpekade också att de förmodligen enda anledningarna till varför Theoböckerna faktiskt fick en chans är att han vid ett strategiskt tillfälle kunde nämna att han just varit på ett möte med Marvel, och att han är tjenis med Lasse Åberg.

Ola gör en sån här översikt av alla sidor i serien innan han börjar teckna. Lapparna med de olika färgerna representerar olika figurer som är i fokus på sidorna i fråga. På så vis kan han hålla koll på att det blir ett jämnt tempo.

En rätt intressant sak som han avslöjade var att han använder sig av “Marvelmetoden”, dvs. att han skriver dialogen och lägger in pratbubblorna allra sist.
Med Drivgods (men inte andra serier) använder jag mig av helt motsatt metod: Jag skriver (de viktigaste) dialogerna först (eftersom de kommer av sig själva som inspirationsströmmar in i min hjärna), och sen bygger jag upp synopsis omkring dem. Det är kanske rätt bisarrt det med.
Men pratbubblorna är viktiga delar av layouten på sidorna, eftersom de påverkar mycket hur läsarens ögon rör sig över sidan, så det känns lite skumt att inte integrera dem redan från början när man tecknar sidan. Men Ola och hans assistent har förmodligen det i åtanke hela tiden när de tecknar, och lämnar plats för de kommande pratbubblorna i strategiska delar av rutorna …?
Jag har faktiskt inte läst några Theoböcker ordentligt än, men nu blev jag jävligt nyfiken också på det rent tekniska i dem.

Mellan föredragen och intervjuerna var det het kommers på bok- och fanzinborden …

Thomas Fels intervjuar Marcelo Romero om hans serietecknande. Han började som assistent åt sin pappa Abel Romero, en jätteberömd tecknare i Chile. I Sverige tecknade Marcelo och hans pappa serier som Anderssonskans Kalle och Kom igen, Stefan! På den tiden hade de en ateljé i en etta i Hjällbo på Bondegärdet (just där var jag, min mamma och min hund, samt min moster och mina kusiner har bott), och hämtade ofta lunch på Salvatores legendariska pizzeria. :o)

Slutligen presenterade Serios, serieskolan i Vingåker, sin utbildning.

Det är ett lite skumt fenomen i Sverige att det finns flera stycken serieskolor. Å ena sidan kanske man kan undra vad som händer med alla dessa utexaminerade serietecknare, och hur det är tänkt att de ska återbetala sina resulterande studieskulder. Å andra sidan gör dessa skolor en massa för att främja serier rent allmänt i Sverige, och utbildningarna, i synnerhet projektåren som vissa av dem har, kan också ses som ett sätt att få stöd från staten till att skapa serier … Och just det, man lär sig säkert en massa där också, och får viktiga kontakter inom serievärlden. Och så kanske man har bättre chanser att få stipendier och illustrationsjobb om man kan visa upp en eller flera examen från konst- och serietecknarutbildningar. V^(oo)^V

Som sagt tycker jag att Göteborgs seriefestival gjorde bra ifrån sig för att vara en “första upplagan någonsin”. Den hade varit ännu bättre med mer tid för alla förberedelser, och inte minst är PR och reklam något som Göteborgs seriefestival måste jobba på mycket mer. Till en liten del är det förvisso något som kommer av sig självt allt eftersom man bygger upp ett rykte, men allra mest är det en massa hårt arbete. En viss “seriös” festival som jag känner till från organisationssidan brukar anställa en person som jobbar med PR och reklam på heltid i tre månader varje år.
Det kan kanske vara en tröst att det första SPX i Stockholm lär ha varit en väldigt liten sammankomst på några dussin serieintresserade inne på Serieteket. Efter tio år och internationell status har SPX fortfarande lite svårt att locka besökare utanför serievärlden, och de började få ordning på organisationssidan först för ett par år sen.

Som Sveriges näst största och rent allmänt bästa stad är det på tiden att Göteborg blir minst lika mycket en “seriestad” som Malmö … :op Och med lite mer ansträngingar kommer kanske Seriefestivalen i Göteborg att växa till västkustens motsvarighet till SPX.
Än så länge är den i vilket fall som helst en väldigt trevlig festival i mindre format.

Som avslutning ett litet reportage från Västfronten!

* * *

Bonusbild: min mammas onda katt Mr. Grey …