Rapport från AltCom 2012 “Inga gränser”

Först och främst kan jag konstatera att detta var en av ytterst få Malmövistelser för mig då jag inte gick vilse en enda gång. Jag har varit i Malmö väldigt många gånger, och gått vilse nästan varje gång. Malmö brukar framstå för mig som en hop helt bisarrt anordnade gator som alla ser exakt likadana ut.

Det kunde ju ha varit Murphys lag som gjorde att jag hittade direkt till Folkets park från tågstationen, eftersom jag anlände till Malmö flera timmar innan festivalen öppnade. Så på kvällen testade jag om jag kanske skulle hamna vilse ändå om jag hängde med Stef Gaines och Mikael Sol på en rätt lång promenad till en annan stadsdel när jag var astrött efter att ha vaknat klockan 3 på morgonen för att hinna med ett tidigt flyg från Berlin. Denna plan saboterades dock av att Mikael kommenterade alla viktiga orienteringspunkter utmed vägen, så jag hittade tillbaks till Folkets park (i environgerna av vilken mitt vandrarhem låg) utan några som helst svårigheter. *Suck!*

Stef och jag matchade dessutom. (Foto taget av Stef!)

I alla fall, AltCom ägde alltså rum i Folkets park i Malmö. Föredragen och panelerna var mest inne på Moriskan. Den svarta tavlan under trädet blev senare bemålad av Mattias Elftorp. (Först skulle den målas av MP5, men hon hann inte. Sedan av Studiostrip [mer om dem nedan], men de var enligt uppgift för nyktra, så till slut fick Mattias göra det själv …)

I detta tält var bok-och fanzinmarknaden. (Vad är grejen med alla dessa seriefestivaler under den kalla årstiden där marknaderna är inne i tält? Fast detta var åtminstone uppvärmt …)

Utanför var Tusen Seriers utställning på temat “Inga gränser”. Det fanns även annat serierelaterat i närheten, som åkattraktionen “Batman” …

… och ER-HO Bygg, som jag har gjort ett slags hommage till i min serie Glasregn (ett av Evas äventyr).

Är det någon som har “bidragit” till Aida Ghardagians serie och gjort den ännu obehagligare, eller står det verkligen så? Jag har inte sett den här rutan annanstans, så jag är inte helt säker, men på Emre Özdamarlars serie hade någon också klottrat större näsborrar på teckningarna av Haik. :/
(Jag fick just bekräftat att det verkligen är någon som klottrat på den här bilden.)

Emre Özdamarlars serie, om en familj som utvisades till Armenien efter att ha levt 11 år i Sverige, var också ett av många väldigt bra bidrag till tema-antologin No Borders som delades ut gratis på mässan. Det var många föredrag och paneldiskussioner som behandlade ämnet också, men jag personligen kunde inte gå på några av dem, eftersom jag måste bemanna mitt bord …

Senare kom jag på att detta inte var Kulturhuset i Stockholm och att jag ju faktiskt hade kunnat tejpa upp affischen på väggen bakom mig, så den hade synts bättre. Men hur som helst var det bara ett enda ex kvar av Drivgods-boken när söndagen väl hade nått sitt slut. V^(oo)^V

Min bordsgranne Daniel Ahlgren sålde både sina egna böcker och utgallrade delar av sin seriesamling. Denna marknadsföringsinsats för Kalla Anka-albumet gav dock tyvärr inte väntat resultat …

Vid ett tillfälle kom Gunnar Kranz fram och pekade på mig och sa hej. Turligt nog distraherade Daniel Ahlgren honom just då, så jag behövde aldrig veta vad han hade tänkt säga till mig. Kanske han tänkte fråga om jag hade gjort min hemsida alldeles själv (fast tjejer ju som bekant inte kan sånt), som han gjorde förra gången jag träffade honom (för c:a 10 år sen).

Ett suddigt paparazzifoto på en tjej som på avstånd såg lite ut som Ainurs dubbelgångare.

Någon sorts socialister. De kollade INTE på mina serier. Till skillnad från högerfolk och liberaler kanske de faktiskt kunde se skillnad på kommunister och anarkister.

En bild till, tillägnad Ainur. Väldigt många trotskister brukar se ut ungefär så här. :3

När grabbarna från Studiostrip (Serbien) ramlade in på söndagseftermiddagen med tredagarsskägg, spegelsolglasögon, ölburkar och tryckalstren och konstobjekten nonchalant slängda över axeln i IKEA-kassar, kramandes alla andra utställare från Balkan, tyckte Daniel Ahlgren att de såg helt livsfarliga ut. Och “seriealbum i tvättsäckar, vad är det för sätt?!”
Min mamma skulle däremot ha charmats totalt.

Tatiana Goldberg och Rikke Hollænder från Ondskabens Flydende Vatikan matchade på sätt och vis min bordsduk, och Tatiana Goldberg imponerade genom att sitta och tuscha fantastiskt detaljerade A2-sidor under hela mässan.

Utsikten från mitt bord … Med Fanny M. Bystedt, Diana Davidsson, den där dansken, Mikael Sol, Emre Özdamarlar (tror jag) och en liten bit av Henri Gylander … och vad är det där i mitten?

En liten frusen hund, som fascinerat följde höstlöven som gled utmed tältets halvt genomskinliga tak!

Elegantaste utställaren var utan tvekan Sarah Kläpp, representant för C’est Bon. Det här var den bästa bilden jag lyckades ta, eftersom jag blir för generad för att gå fram och säga hej och ta ordentliga foton på folk. I bakgrunden Niklas Asker, som också slumpade bort delar av sin seriesamling.

Detta var en mycket trevlig festival. Det hände många fler roliga saker, men eftersom jag är serietecknare har jag svårt att uttrycka saker med bara text utan några tillhörande bilder, och jag fotograferade inte allt …