Serienördens kokbok

Serienördens kokbok är en samling med svenska serietecknares bästa recept som kommer ut i höst hos Natt Förlag. Jag bidrar med pärämäts. Dock avslöjar jag inte vårt hemliga familjerecept, utan min veganska perversion, med varken kött, ägg eller kefir! Här är lite smakprov:

Gurkorna ser kanske lite osmakliga ut. Hur som helst, själva receptet får man läsa om man köper boken sen. V^(oo)^V

Plutonium 10

I förordet till mitt fanzin Tunguska #11 funderade jag på ifall det finns svenska seriefanzin som har getts ut under längre tid än Tunguska, och nu vet jag att det mycket riktigt finns sådana, och jag har till och med medverkat i ett av dem!

Plutonium Comics ges ut av Per Myrhill, och innehåller både hans egna serier och andra tecknares verk. #1 kom ut 1993. Det var några års paus mellan #8 (1996) och #9 (2013), men det har hunnit komma ut ytterligare ett nummer detta år.

#10 har ett fett snyggt omslag av Ulf Österström, och innehåller 152 sidor med mer eller mindre obskyra serier av mer eller mindre obskyra tecknare, däribland två någotsånär obskyra alster av mig: Svinhugg går igen och Vårkänslor på tunnelbanan. Det är en fin blandning av olika slags undergroundserier, från klassiska svenska vardagsrealistiska serier över återberättande av drömmar samt fantasy/superhjälte/våldspornografiska serier (mina bidrag faller förstås i den kategorin), till mer filosofiska och realistiskt tecknade serier av den typen som var vanligare på 80- och 90-talet (exempel på det är Så kan det gå av Per Demervall och Svante svarvares saga av Lars Andersson). Och så en massa helt sjuk humor.

Bland de sjukaste bidragen finns Per Löfgrens helt bisarra och uppenbart Jaime Hernandez-inspirerade Om och om igen. Den är skumt dåligt tecknad men alltså extremt påverkad av Jaime Hernandez både i teckningsstilen och storyn. Bokstavligen sjuk är Per Myrhills serie Aneurysmdimma, där han berättar om hjärnblödningen han råkade ut för, och verkligen lyckas förmedla det djupa obehaget i perioden strax innan anfallet. Priset för den bästa punchlinen i fanzinet går nog till Leo Brages Statement, där en snubbe vill lönnmörda chefen för den lokala ICA-affären. Jag uppskattar också Patrik Norrmanns Bacon & Ägg-serie – jag var inte i Sverige just de åren när serietidningen gavs ut, så jag har helt missat denna fina serie med dess grishjälte.

Plutonium 10 kan beställas från webshoppen på myrhill.se!

ELEKTRISK TSUNAMI

Eva får ett ovanligt uppdrag, och det visar sig vara svårare än hon trodde …

Enligt förlaget är Elektrisk Tsunami den första svenska serienovellen som är specialtecknad och optimerad för smartphoneläsning – men det kan väl ändå inte stämma?! (Den fungerar förstås utmärkt att läsa på alla andra tänkbara e-boksläsare och datorer också.)

Vad som är säkert är att det i denna serie på c:a 150 rutor bjuds på desolata storstadsvyer, antika bilar, lite action och gott om ögongodis … :3

Elektrisk Tsunami är i det digitala bokformatet EPUBHär finns en lista på program för olika e-boksläsare, smartphones och annat, med vilka man kan läsa den.
Jag håller med listan om att för Android är det Aldiko som är det allra bästa alternativet. (Kryssa i så fall inte i “Advanced formatting” i inställningarna.)

För desktop (vanlig dator :op) rekommenderar jag varmt en extension som finns till Firefox: EPUBReader. Med den får du bästa möjliga läsupplevelse oavsett om du har Windows, Mac, Linux eller något ännu coolare – så länge du har en Firefox-webbläsare förstås. Ha bara inte Firefoxfönstret i fullskärm när du läser, utan lagom stort så att bilderna och texterna visas på separata sidor.

För mindre än en tjuga får du veta hur det går! Vad väntar du på? Köp och ladda ner den till exempel här hos ebokshandeln Dito! Eller ännu billigare hos t.ex. Elgiganten

Tunguska #11

Det tolfte numret på fjorton år är ute lagom till SPX i Stockholm nu i helgen! V`(oo)´V

@turukhtan 's awesome pants new zine for SPX #stockholm #Comics

(Där ligger de och torkar. Jag var en blind jävel och hade missat att maskera biten av flaggan under Willies arm, och märkte inte att den biten fortfarande var skinande vit förrän jag hade tryckt allt redan, så jag fick korrigera varje omslag för hand!)

68 sidor, A4.

Innehåller följande:

Sidan tre-killen – Albert Chisholm: Sjöman, skämttecknare och Spanienfrivillig.
Nästsista scenen i Drivgods kapitel 9, director’s cut! Tre extra sidor actionspäckad handling.
Hundön del 1. Fortsättningen till Drivgods: Willie har återvänt till Sha-Guo i hopp om att kunna hitta tillbaks till sina kamrater på skeppet Örnrockan. Under tiden får hon ett jobb på fiskfabriken, hoppas kunna hänga med någon fiskebåt för att komma vidare mot sitt mål, och har lite ångest rent allmänt.
Alla mina små grannar – serien om alla små insekter och andra rara djur som lever i min trädgård. :3
Anarki i Seriesverige: Det finns en hel del serietecknare i Seriesverige som kallar sig och/eller beter sig som anarkister, identifierar sig med olika anarkistiska strömningar och är till varierande grad posers och trüe. Jag presenterar kort ett par stycken.

Drivgods nu även i den vanliga storkapitalistnätbokhandeln

Drivgods fanns tills nyligen bara i Epix egen nätbokhandel samt hos Staffars Serier. Men nu finns den även att inhandla hos Bokus, Adlibris och andra stora nätbokhandlare. (Det är en medveten policy hos Epix att fördröja släppet till nätbokhandeln – i kampen mot storkapitalistnätbokhandeln, för biblioteken och småkapitalistförlaget – inte ren inkompetens.)

I skrivande stund saknas mystiskt nog mitt namn i posterna hos de stora nätbokhandlarna, så man får söka på “Drivgods” för att hitta boken. (Samma sak med Giftets flod av Gilbert Hernandez, som verkar ha lagts upp samtidigt.) [Uppdatering: Nu verkar det ha fixats!]

För mig personligen gör det ingen skillnad var du köper boken, jag får lika mycket/lite royalties per såld bok oavsett vilket.
Men som man ser kostar den mindre hos Epix och Staffars. Köper man enbart Drivgods är den klart överkomligast direkt från Epix, för 295 kr plus 15 kr frakt.
Fast det finns nog scenarier då det lönar sig att beställa via Bokus och dylikt ändå, exempelvis om man beställer många böcker från olika förlag samtidigt, och tycker att det är bekvämare att handla allt på ett ställe. Flera av de stora näthandlarna erbjuder dessutom gratis frakt, vilket kan jämna ut det hela.

Men ja, erkänt jobbigt i valfrihetshetsens frimarknads-Sverige med dessa rörliga bokpriser och varierande fraktvillkor!

Om allt bara känns jättedyrt kan man så klart även låna Drivgods på många bibliotek i hela Sverige – var den finns kan man kolla in till exempel hos Bibliotek.se! Och om den inte finns på just ditt närmaste bibliotek kan du be dem att köpa in den, till glädje för hela din kommun. :3

* * *

Apropå bibliotek, jag fick just reda på att Drivgods är bland de 284 barn- och ungdomstitlarna (av c:a 1700 utgivna titlar i år) i Barnbokskatalogen från Kulturrådet, och även bland de 100 utvalda titlarna på Barnbokskatalogens affisch. (Tillsammans med många andra fantastiska böcker, som t.ex. Det är en gris på dagis.) Katalogen kom ut i september, så jag vet inte om den fortfarande finns ute på biblioteken …

Rapport från AltCom 2012 “Inga gränser”

Först och främst kan jag konstatera att detta var en av ytterst få Malmövistelser för mig då jag inte gick vilse en enda gång. Jag har varit i Malmö väldigt många gånger, och gått vilse nästan varje gång. Malmö brukar framstå för mig som en hop helt bisarrt anordnade gator som alla ser exakt likadana ut.

Det kunde ju ha varit Murphys lag som gjorde att jag hittade direkt till Folkets park från tågstationen, eftersom jag anlände till Malmö flera timmar innan festivalen öppnade. Så på kvällen testade jag om jag kanske skulle hamna vilse ändå om jag hängde med Stef Gaines och Mikael Sol på en rätt lång promenad till en annan stadsdel när jag var astrött efter att ha vaknat klockan 3 på morgonen för att hinna med ett tidigt flyg från Berlin. Denna plan saboterades dock av att Mikael kommenterade alla viktiga orienteringspunkter utmed vägen, så jag hittade tillbaks till Folkets park (i environgerna av vilken mitt vandrarhem låg) utan några som helst svårigheter. *Suck!*

Stef och jag matchade dessutom. (Foto taget av Stef!)

I alla fall, AltCom ägde alltså rum i Folkets park i Malmö. Föredragen och panelerna var mest inne på Moriskan. Den svarta tavlan under trädet blev senare bemålad av Mattias Elftorp. (Först skulle den målas av MP5, men hon hann inte. Sedan av Studiostrip [mer om dem nedan], men de var enligt uppgift för nyktra, så till slut fick Mattias göra det själv …)

I detta tält var bok-och fanzinmarknaden. (Vad är grejen med alla dessa seriefestivaler under den kalla årstiden där marknaderna är inne i tält? Fast detta var åtminstone uppvärmt …)

Utanför var Tusen Seriers utställning på temat “Inga gränser”. Det fanns även annat serierelaterat i närheten, som åkattraktionen “Batman” …

… och ER-HO Bygg, som jag har gjort ett slags hommage till i min serie Glasregn (ett av Evas äventyr).

Är det någon som har “bidragit” till Aida Ghardagians serie och gjort den ännu obehagligare, eller står det verkligen så? Jag har inte sett den här rutan annanstans, så jag är inte helt säker, men på Emre Özdamarlars serie hade någon också klottrat större näsborrar på teckningarna av Haik. :/
(Jag fick just bekräftat att det verkligen är någon som klottrat på den här bilden.)

(Läs vidare …)

Första recensionen av Drivgods (vad jag vet!?)

Simon säger har skrivit en intressant recension. Det är alltid fascinerande hur andra människor uppfattar en bok som är så personlig för mig. Och alltid fyllt av rädsla om huruvida de överhuvudtaget har sett något av värde i den. :3

Eftersom jag tycker att det är jätteroligt att diskutera mina skönlitterära verk måste jag bara kommentera ett par saker i recensionen. Inte som kritik mot kritiken (eller snarare bristen på kritik), utan bara som vidare diskussion, för mitt eget nöje. (Samt för att jag har överdoserat kaffe och för att jag egentligen har en deadline imorgon kväll.)

# mild spoilervarning #

* * *

En lite bisarr grej är att Simon uppfattar det som att Drivgods utspelar sig i en värld “där de flesta nationerna styrs i enlighet med kommunistiska ideal; en ideal värld där kommunismen i det stora hela fungerar“.

Okej, nu råkar de två länderna där det mesta av handlingen utspelar sig vara just socialistiska, men det innebär inte att alla nationer i den världen är det.

Och i och för sig, socialismen i de länderna kan väl sägas “fungera” ungefär lika bra som kapitalismen “fungerar” i vår värld idag … Men även om jag inte har fokuserat jättemycket på det politiska trodde jag faktiskt att jag gav en rätt negativ skildring av denna “socialism”!

I URSA, motsvarigheten till Sovjet, dog Aerons och Evas familj av svält, och deras mammas spöke antyder att myndigheternas åtgärder förvärrade hungersnöden.
I Ban La-Ilanam, motsvarigheten till Kommunistkina, finns det en massa korruption och andra problem. Där finns prostitution och trafficking, och myndigheter som skamlöst profiterar på sexindustrin. En av figurerna ur lokalbefolkningen säger rakt ut att regeringen bara hostar upp tomma floskler, medan en stor del av befolkningen lever i fattigdom och många tvingas försörja sig inom en “skuggekonomi”. Vid ett tillfälle blir Willie arresterad för att hon skänker ett klädesplagg åt en gammal gumma som är klädd i trasor, och hon släpps ur häktet bara för att Eva förmår en högt uppsatt officér att hjälpa dem … Och mot slutet, när de blir involverade med Sha-Guos marinarbetares solidaritetskommitté som stödjer sina vänner på den avlägsna Hundön i deras kamp mot kolonialt förtryck, får de veta att Ban La-Ilanam avbröt sitt statliga biståndsprogram när Hundön vägrade ta emot deras “ideologiska bistånd” (dvs. att biståndet endast gavs med avsikt att göra Hundön till ett slags lydstat), och att solidaritetskommittén måste vara väldigt försiktiga när de fortsätter hjälpa sina vänner.

Men allt detta kanske inte uppfattas som så negativt eftersom handlingen överlag är ganska lättsam …

(Förresten – med risk för att turk-nörda loss totalt – så förekommer det inga uighurer i Drivgods, utan det är Leoparden i Eva ♥ Asbesthjärtan som har uighurer i släkten. :3 Fast å andra sidan är Aeron väldigt lik en riktig uighur som jag träffade på en gång i Ulan Bator, och han och Eva har åtminstone en del andra turkfolk i släkten.)

* * *

Det uppfattas nog helt olika av olika personer vad som är “huvudhandlingen” i Drivgods. För mig är det inte “flicka-möter-pojke”-motivet, utan det motivet är bara en del av den centrala tråden – att växa upp och våga frigöra sig och hitta sin egen väg.

Om man nu ska analysera så är det romantiska motivet (för mig) på ett djupare plan en symbol för att lära sig se sitt eget värde. (Fast man kanske måste vara barn till missbrukare eller annars dysfunktionella föräldrar för att överhuvudtaget kunna förstå den dimensionen …?)

Hela resan till den andra världen är en symbol för “konstruktiv eskapism” – Willie “flyr” på sätt och vis till en annan värld för att skydda sig från och få lite distans till vad hon utsätts för i sin egen värld, och där blir hon så småningom stark nog för att våga konfrontera verkligheten. I slutet har hon gjort sig fri och kan välja sin egen väg.

Drömmen som Willie återberättar i epilogen torde väl ändå hinta ganska klart om detta. (Det är för övrigt en dröm som jag själv hade i ungefär samma ålder och livsskede.)
Men det är en väldigt yvig berättelse som kan läsas på en jävla massa olika plan, och den är nog aldrig övertydlig med nånting. Så varje läsare uppfattar den nog helt annorlunda, som sagt. Och det är väldigt spännande för mig. :3

* * *

Avslutningsvis fattar jag inte varför alla alltid jämför mina serier med Donna Barrs serier. Jag har försökt läsa några av hennes serier för att kanske få reda på varför, men jag orkade aldrig mer än ett par sidor, eftersom de bara kändes totalt ointressanta … V^(oo)^;V

Next Page »