Style Challenge

Ainur just did an awesomepants style homage, with Goldenbird heroine Mayann drawn in different artists’ styles, and I just had to do one too!

(And I just found out through newwavefeminism that it’s a thing – #stylechallenge was originally started by Autumn @beautifulness87 on Instagram!)


(Click to enlarge)

So I’ve drawn Eva and Willie, trying to imitate the styles of five different artists whose comics have influenced me deeply, three from the US and two from Japan. I think I finally got warmed up by the time I got to the last one …? V^(oo)^;V

Guess which is which! :3 In alphabetical order: Charles Burns, Debbie Drechsler, Jaime Hernandez, Jiro Matsumoto, Ai Yazawa.

Fun facts: I never realised until now that Jaime Hernandez rarely if ever draws earrings on his characters? It’s really interesting what peculiar ways the artists have of drawing certain anatomical details, like ear whorls or hair structure. Debbie Drechsler and Jiro Matsumoto were the most fun to imitate, because their styles are the most different and the most similar to my own, respectively.

Driftwood English edition crowdfunding campaign is on!

Now that Driftwood is finished, I’m printing it as a book. It was already published in Swedish last year. But the English edition is even better. Heh.

I’ve also put together the book Flotsam and Jetsam, with all the side stories, lots of sketches and illustrations from all the 17 years I’ve been working on Driftwood, and deleted scenes. There are also articles about what influenced me to create the story and the characters, and notes about interesting details such as Eva’s mysterious breast expansion between chapters 6 and 7, or how telepathic powers aren’t really a supernatural thing in my experience.

Anyways, the actual cost of printing the two books is 2220 €. I have some money put away … although I put it away in order to cover for medical and other emergencies if such should ever happen to me. But who cares about that when you can print comics!!
However, you can help me with the funds by pre-ordering the books.

You can also get both books as digital copies in PDF format. Handy if you don’t like to be burdened by too many worldly possessions and don’t mind reading books on your computer, or if you’re not quite sure if you like it enough to get a printed copy.

I’m also making T-shirts that will look like this:

The "No Leashes, No Masters" T-shirt

“No leashes, no masters” … I’ll post actual photos after I get the test shirts. They’ll be printed with Spreadshirt, and available in women’s fitted sizes, women’s plus sizes, and men’s sizes. (And guaranteed no American Apparel sexist crap!)

Read more about the campaign and pre-order your stuff here!

Driftwood is done :3

It was already published as a book in Sweden this spring, and today I posted the last pages online as well.

In two weeks I shall start to serialise the sequel.

Första recensionen av Drivgods (vad jag vet!?)

Simon säger har skrivit en intressant recension. Det är alltid fascinerande hur andra människor uppfattar en bok som är så personlig för mig. Och alltid fyllt av rädsla om huruvida de överhuvudtaget har sett något av värde i den. :3

Eftersom jag tycker att det är jätteroligt att diskutera mina skönlitterära verk måste jag bara kommentera ett par saker i recensionen. Inte som kritik mot kritiken (eller snarare bristen på kritik), utan bara som vidare diskussion, för mitt eget nöje. (Samt för att jag har överdoserat kaffe och för att jag egentligen har en deadline imorgon kväll.)

# mild spoilervarning #

* * *

En lite bisarr grej är att Simon uppfattar det som att Drivgods utspelar sig i en värld “där de flesta nationerna styrs i enlighet med kommunistiska ideal; en ideal värld där kommunismen i det stora hela fungerar“.

Okej, nu råkar de två länderna där det mesta av handlingen utspelar sig vara just socialistiska, men det innebär inte att alla nationer i den världen är det.

Och i och för sig, socialismen i de länderna kan väl sägas “fungera” ungefär lika bra som kapitalismen “fungerar” i vår värld idag … Men även om jag inte har fokuserat jättemycket på det politiska trodde jag faktiskt att jag gav en rätt negativ skildring av denna “socialism”!

I URSA, motsvarigheten till Sovjet, dog Aerons och Evas familj av svält, och deras mammas spöke antyder att myndigheternas åtgärder förvärrade hungersnöden.
I Ban La-Ilanam, motsvarigheten till Kommunistkina, finns det en massa korruption och andra problem. Där finns prostitution och trafficking, och myndigheter som skamlöst profiterar på sexindustrin. En av figurerna ur lokalbefolkningen säger rakt ut att regeringen bara hostar upp tomma floskler, medan en stor del av befolkningen lever i fattigdom och många tvingas försörja sig inom en “skuggekonomi”. Vid ett tillfälle blir Willie arresterad för att hon skänker ett klädesplagg åt en gammal gumma som är klädd i trasor, och hon släpps ur häktet bara för att Eva förmår en högt uppsatt officér att hjälpa dem … Och mot slutet, när de blir involverade med Sha-Guos marinarbetares solidaritetskommitté som stödjer sina vänner på den avlägsna Hundön i deras kamp mot kolonialt förtryck, får de veta att Ban La-Ilanam avbröt sitt statliga biståndsprogram när Hundön vägrade ta emot deras “ideologiska bistånd” (dvs. att biståndet endast gavs med avsikt att göra Hundön till ett slags lydstat), och att solidaritetskommittén måste vara väldigt försiktiga när de fortsätter hjälpa sina vänner.

Men allt detta kanske inte uppfattas som så negativt eftersom handlingen överlag är ganska lättsam …

(Förresten – med risk för att turk-nörda loss totalt – så förekommer det inga uighurer i Drivgods, utan det är Leoparden i Eva ♥ Asbesthjärtan som har uighurer i släkten. :3 Fast å andra sidan är Aeron väldigt lik en riktig uighur som jag träffade på en gång i Ulan Bator, och han och Eva har åtminstone en del andra turkfolk i släkten.)

* * *

Det uppfattas nog helt olika av olika personer vad som är “huvudhandlingen” i Drivgods. För mig är det inte “flicka-möter-pojke”-motivet, utan det motivet är bara en del av den centrala tråden – att växa upp och våga frigöra sig och hitta sin egen väg.

Om man nu ska analysera så är det romantiska motivet (för mig) på ett djupare plan en symbol för att lära sig se sitt eget värde. (Fast man kanske måste vara barn till missbrukare eller annars dysfunktionella föräldrar för att överhuvudtaget kunna förstå den dimensionen …?)

Hela resan till den andra världen är en symbol för “konstruktiv eskapism” – Willie “flyr” på sätt och vis till en annan värld för att skydda sig från och få lite distans till vad hon utsätts för i sin egen värld, och där blir hon så småningom stark nog för att våga konfrontera verkligheten. I slutet har hon gjort sig fri och kan välja sin egen väg.

Drömmen som Willie återberättar i epilogen torde väl ändå hinta ganska klart om detta. (Det är för övrigt en dröm som jag själv hade i ungefär samma ålder och livsskede.)
Men det är en väldigt yvig berättelse som kan läsas på en jävla massa olika plan, och den är nog aldrig övertydlig med nånting. Så varje läsare uppfattar den nog helt annorlunda, som sagt. Och det är väldigt spännande för mig. :3

* * *

Avslutningsvis fattar jag inte varför alla alltid jämför mina serier med Donna Barrs serier. Jag har försökt läsa några av hennes serier för att kanske få reda på varför, men jag orkade aldrig mer än ett par sidor, eftersom de bara kändes totalt ointressanta … V^(oo)^;V

Posters och vykort :3

Omslaget till Drivgods-boken blev ju så jävla snyggt, så jag kände mig tvungen att trycka lite vykort och posters med det.

Vykort – med runda kanter!! V*(oo)*V

Sen tryckte jag posters på linduk. Det är snyggt och håller mycket bättre än papper. Om man för ett nomadiskt leverne som jag uppskattar man att man helt enkelt kan rulla upp dem och inte behöver oroa sig för att de ska skrynklas eller plattas ihop i packningen.

Om man inte för ett nomadiskt leverne kan man även spänna upp dem på en kilram (30 x 40 cm).

Jag gjorde tre av varje motiv, så det är med andra ord en extremt limiterad upplaga!

Detaljbilder.

Interview, and other news

There’s an interview with me on the Swedish Comic Sin blog … :3

And the Epix blog presents their new spring books. Among the five books, all of them very nice, is the Swedish edition of Driftwood!

The fruits of my hard work!

Building the fence yesterday was a really nice little “vacation”. Looking back at January, February and March up until now, I didn’t do much else than working my ass off in a haze of coffee, Club Mate and cheap frozen pizza, drowning out my silly panicking brain with Ursula K. LeGuin audiobooks.

(Cheap frozen pizza, blown out lightbulbs, budgie food, oatmeal and Club Mate bottles = Tinet’s January-March 2012)

Towards the end I had like mental breakdowns every night, but I did finish it, and I don’t think it’s bad or too rushed at all. V^(oo)^V After this experience I know for sure that I can trust my creative spirit, if I just shut up and do as it says.

So, the Swedish Driftwood book is at the printers now, and will be out at the end of April. I’ll be signing it at the comics market at Stockholm International Comics Festival, April 28th-29th. (An English edition will follow in the summer.)

The final chapter of Driftwood will also be published in #10 of my photocopied zine Tunguska, for those who have all the previous zines and might feel cheated if they had to buy the whole book just to read the last chapter. It will be a big fat zine with some behind the scenes stuff and other nice things.

Maybe I’ll also make posters of the cover and back cover of the book, because it’s so nice. :3

* * *

Another book that will be out at Stockholm Comics Festival, and which I’ve also worked hard for, is the erotic comics anthology Swedish Comic Sin! I’ve contributed a story to it, which I’ve posted some previews of here already.

It’s a total indie publication, so all contributing artists pay together for the printing cost and sell copies of it themselves. I’ll sell and sign copies of it in Stockholm and other upcoming festivals, and you can of course order it from me (details on the store page).

Next Page »